Intervjuer om året som gått, nutid och framtid.
VI SJÄLVA I NÄSTAN TRE TIMMAR den 17 januari, 2012.
Intresset för att ta reda på olika idéer, synpunkter om hembygdsföreningens vara i nutid och framtid fortsätter genom att denna gången lyssna och diskutera med Åke Hansson, Ravlunda som är styrelseledamot och ledamot i arbetsutskottet. Åke har varit medlem i föreningen under många år, och förtroendevald sedan 2010. Åke är invald på ett "fritt" mandat, d.v.s inte knuten till någon grupp eller ring. En del av kvällens diskussioner kom att handla om fördelar eller nackdelar om just detta.
Åke började prata om sitt intresse för bygden och häradet, samt sitt engagemang i olika föreningar som t.ex trädgårdsföreningen, Ravlunda byalag och Albo Härads hembygdsförening. Även kyrkan och Kiviks församling är en hjärteangelägenhet för Åke. Mina intressen säger Åke delar jag med min hustru Kerstin. Trädgårdar eller odlingar av olika slag är både vackra, roliga och intressanta. Byalaget har en stor uppgift i att värna om sin by där den sociala gemenskapen tar stor plats. Detta gäller i högsta grad även kyrkan.
Beträffande hembygdsföreningen hade jag inte så stora förväntningar, hur min roll kunde bli säger Åke, när valberedningen frågade om jag ville ingå i styrelsen. Alla vet att föreningen arbetar hårt och ideellt med olika kulturobjekt, men detaljer om detta känner nog inte så många till. Vad jag visste med säkerhet var att jag skulle träffa en ny grupp människor med speciella intressen och det är alltid utvecklande och spännande. Kanske kunde jag själv efterhand bidraga eller tillföra något korn var min förhoppning.
Intresset för människor, samarbete och vänskap är tydliga i Åkes resonemang. Hur kan vi alla i föreningen behålla och stimulera varandra till ännu mera av detta undrar Åke? Det är ju roligt och dessutom helt nödvändigt med samarbete. Samarbete är enligt min mening ett nyckelord säger Åke och tillägger att det finns mycket av detta i föreningen, men bra kan bli bättre. Han är förundrad och stimulerad av att alla har chansen att bjuda på sig själva och att alla har möjligheten att uttala sig. ALLA ÄR MED. Hur tycker du att du själv lyckats komma med i gruppen undrar undertecknad? Jag känner mig välkommen med samma möjligheter som alla andra att tycka som jag vill. Jag känner naturligtvis ett behov av att lära mig mer om föreningen och inte minst om de olika kulturobjekten, ringarna/grupperna och skulle gärna vilja deltaga vid något möte på varje ställe. Arbetet har bara blivit roligare efterhand som jag kommer in i de olika uppgifterna.
Jag känner stor stimulans att få vara med i föreningen säger Åke, varefter vi avslutar kvällens diskussion med en kopp kaffe i Åkes och Kerstins hem som verkligen visar intresse och kunskap i planering, samt nytänkande i kombination med bevarande av generationers arv.
Vid pennan: Kenneth Olsson
”Intervju” med Eva och Sven-Anders Gustavsson den 29/12, 2011 i Bondrum.
Eva: Jag inleder direkt med att berätta om den upplevelsen eller maktlösheten jag och Lena Lundh kände när vi i början på året gjorde vår ”kontrollrunda” på Bondrumsgården. Efter stormen och snömassorna såg den södra längan av gården nästan fallfärdig ut. Vi blev panikslagna. Vi kände att detta klarar vi inte av i Bondrumsringen, eller i Hembygds-föreningen. Detta är bara för mycket. Nu i slutet av året vet vi att allt har ordnat sig och slutat väl, vilket känns bra och tacksamheten till alla som hjälpt till strålar från Eva.
De omfattande skadorna har uppmärksammats både i tidningar och radio, vilket fått till följd att fler blivit intresserade av den gamla fina gården säger både Eva och Sven-Anders.
Utöver uppmärksamheten i radio och tv har vi delat ut broschyrer om Bondrumsgården till bl.a vandrarhem. Även affischtavlor har utnyttjats säger Eva.
Eva fortsätter berätta om Bondrumsgruppens enorma engagemang och sammanhållning, vilket naturligtvis är en förutsättning för verksamheten, men ändå nästan ofattbart i vår stressade tid.
Vad ligger närmast i tiden undrar undertecknad? Eva berättar då om behovet av en inventarieförteckning på gårdens alla inventarier som bör göras snarast. Med detta som grund bör en plan upprättas över de åtgärder som skall göras och som förhoppningsvis ger en ökad tillgänglighet till de inventarier som skall finnas på gården, samt ger större möjligheter till en ”levande” gård.
Dessutom vill vi försöka få flera ungdomar och barn intresserade för gården och dess kulturella värde fortsätter Eva. Vid Bondrumsdagens aktiviteter 2011, var Ann-Margret Malmqvist lekledare, vilket var ett försök och mycket uppskattat sådant.
Hur ser du Eva på helheten, det vill säga Föreningen, vari Bondrum är en del? Jag upplever sättet att jobba på som mycket positivt och stimulerande säger Eva och fortsätter, med t.ex den framförhållning som utarbetas i ett team om gårdens framtida reparationsbehov. Min styrelsepost i föreningens styrelse ger mig större inblick och förståelse om allt som händer. Min beundran för alla dessa eldsjälar som brinner både för ”sina” objekt och för föreningen i sin helhet. Otroligt.
Beträffande helheten så informerar vi våra besökare om Albo Härads Hembygdsförening, där Bondrumsgården är en del, men att det finns flera intressanta delar som vi upplyser om.
Hur ser du på sockenombudens roll i nutid? Jag har varit sockenombud i ett antal år och den roll som ombuden hade från början att skaffa nya medlemmar är nog överspelad. Jag tror att sockenombuden skall ingå i grupperna kring ett objekt för att vara uppdaterad kring allt som händer i föreningen för att där hjälpa till med visningar och dylikt.
Avslutningsvis säger Eva att jag har ett intresse från barnsben. Jag tycker det är roligt och intressant. Jag är en stark entusiast till föreningens hemsida som sprider aktuell information, vilket är viktigt både för förtroendevalda och medlemmar.
Eva är Ordförande i Bondrumsringen och styrelseledamot i Albo Härads Hembygdsförening.
Vid pennan: Kenneth Olsson
Samtalen om året som gått fortsätter. Denna gång den 28 december 2011 är det föreningens kassör och ledamot i arbetsutskottet Inge Ohlsson som tänker och talar fritt ur hjärtat.
Inge vill ha en viss struktur på samtalet och börjar med hur föreningen fungerat de sista åren.
Inge: Jag tycker att föreningen har en bra fungerande organisation. Den är effektiv, framsynt, optimistisk men ändå jordnära och utåtriktad. Samverkan med ringar och grupper fungerar bra.
Sammanfattningsvis av allt detta vill jag uttrycka det så här säger Inge. Alltsammans har skapat en nödvändig och positiv utvecklingsfas för föreningen.
Nu lyfter jag blicken och tänkandet till region och Sverigenivå fortsätter Inge. Beslutet om fortsatt medlemskap i Skånes Hembygdsförbund och därmed automatiskt i Sveriges hembygdsförbund från och med 2013 var riktigt. Centralisering ligger i tiden. Här ligger naturligtvis en risk att besluten tas för långt ifrån individen, med därtill styrning. Vår möjlighet är att fortsätta driva frågor i första hand på regional nivå, men också på riksnivå. Vi måste fortsätta flytta fram positionerna, det vill säga ta fler positioner i olika sammanhang. Akut mål är att Albo Härads Hembygdsförening blir representerat i Skånes Hembygds-förbunds styrelse.
Inge fortsätter med fria tankar i sitt huvud. Vad händer omkring oss säger Inge? Kommer Ystad, Simrishamn och Tomelilla kommuner att bilda en storkommun? Kommer detta i så fall att innebära ett utökat område för hembygdsföreningen, eller kanske knytas till museet i Simrishamn? Kommer det att bildas någon central administration? Hur länge kommer de ekonomiska bidragen att beviljas av Länsstyrelsen direkt till föreningen och avsett objekt?
Risken att detta styrs via andra kanaler finns.
Därför fortsätter Inge, uppskattar jag den drivning som finns och behövs i föreningen med nytänkande, optimism och viljan att vårda våra hembygdsminnen, men samtidigt leva i nuet.
Vid pennan Kenneth Olsson
Samtal med Clas Johnsson den 19 december, 2011.
Ett led i föreningens ambitioner att dokumentera och utvecklas fortsätter, och en tid framöver kommer några korta samtal att återges. Denna gången återges samtalet med Clas Johnsson som är både ledamot av föreningens styrelse som sekreterare och vice ordförande, samt i föreningens arbetsutskott.
När Clas skall summera året som gått konstaterar han att händelserna på Bondrumsgården starkt präglat året. Dels de enorma skadorna som gården fick under vintern 2010/2011, men också det engagemang och de konstruktiva insatser som gjorts för att nu åter se gården i bra skick. Hela förloppet har utförligt kunnat följas på föreningens hemsida och i tidningar och radio. En bra summering blev det också när föreningens styrelse hade ett av sina styrelsemöte på gården med rejäl information av entreprenören Knadriks Kulturbygg. Föreningen har dessutom slutfört det omfattande lerkliningsprojektet, vilket kunskapsmässigt förhoppningsvis kommer många till del framöver. Ett stort och lyckat projekt.
Föreningens grillfest på Krubbemölla var ett positivt, trevligt och stimulerande inslag i det dagliga ideella arbetet. Viktigt att det även i ett ideellt arbete finns lite "guldkantade" inslag. Jag vill också framhålla utställningen Kvinnokraft på Tomelilla konsthall som mycket intressant och värdefull, tillägger Clas. Min uppfattning är att föreningen flyttat fram sina positioner i samhället ytterligare, vilket känns bra och är nödvändigt.
Fråga till Clas: Hur ser du på dina egna roller i föreningen? Efter lite funderingar uttrycker Clas att avsikten med ett protokoll är att dels dokumentera, dels ge underlag för verkställighet av gjorda beslut, samt möjlighet till information t.ex via hemsidan. Arbetsutskottet fungerar bra anser Clas. Mitt dåliga samvete är att jag inte haft tid att utveckla samtidsdokumentationen mera avslutar Clas.
Noterat av Kenneth Olsson
styrelseledamot i Albo Härads Hembygdsförening
Den kan bli 2 meter lång och ser lätt längre ut än så tack vare sin långa bakre ryggfena och sin enda långa analfena. Långa lever i nordöstra Atlanten, alltså i de norska fjordarna och i de friska vattnen utanför Norges kust
ner till Bretagne, i Berens hav och i nordvästa Atlanten. Den trivs ner till 1000 meters djup, där den lever av fisk och ryggradslösa djur. Långa fångas bl.a med långrev, s k backefiske. Merparten av långan vi använder för lutfisk i Sverige torkas inomhus i Skärhamn i Sverige. Långan kommer hel till Skärhamn. De flesta långorna fileas. Filéerna torkas inomhus med eller utan skinn. En liten del av långorna fläkes upp, ryggbenet skärs bort och fiskarna spänns ut med 5-7 träpinnar. De byter nu namn till spillånga efter pinnarna som på bohusländska kallas spilor. Spillångorna hängs upp på ställningar utomhus. Fjorton dagar senare kan de tas ner och spilorna skäras bort, om vädret varit tjänligt. Detta är det traditionella sättet att torka långa.
2 kilo lutfisk - 4 tsk salt - kokt potatis - gröna ärter - skirat smör, eller senapssås - stött kryddpeppar. Lägg fisken i rikligt med kallt vatten i några timmar och anrätta den sen enligt anvisningar på förpackningen. Servera med kokt potatis, gröna ärter och senapssås, eller skirat smör. Som tillbehör strö lite stött kryddpeppar på fisken. 
Häll riset och mjölken i en stor grötgryta och koka på svag värme ungefär en halvtimme. Rör sedan ner grädden och koka ytterligare på svag värme en halvtimme. Servera med en stor smörklick i mitten och en näve socker och mycket kanel. Den här gröten ger mycket extra kraft.
Lägg upp 120 maskor på rundsticka nr 3. Sticka resåren, en rät och en avig maska, 18 varv. Sticka därefter 50 varv slätstickning, innan du börjar maska av en maska på var sida vart tredje varv tills det är 7 maskor kvar. Dra ihop maskorna, tvinna en lång snodd och fäst en tofs i änden eller fäst tofsen direkt på luvan.