Hembygdskultur

Vikten av att integrera lokal kultur i samhällsutvecklingen

Den här artikeln är en del av en diskussionsserie för samhällsutveckling. Denna serie innehåller specialiserade artiklar om medborgerligt engagemang, samhällsåtgärder och andra relaterade ämnen till samhällsutveckling.

Utvecklingsbanor för samhällen förklaras vanligtvis med hänvisning till ekonomisk historia, mänskligt kapitalunderskott och/eller strukturen på lokala arbetsmarknader. Sällan ses lokal kultur spela en betydande roll för utvecklingsresultat. Empirisk forskning tar inte heller rutinmässigt hänsyn till den lokala kulturens roll för att främja en mer fullständig förståelse för samhällsutveckling. Istället ses kultur ofta som en utväxt av en viss region och beroende av ekonomiska och andra erfarenheter, inte en oberoende kraft.

Sådana perspektiv missar en viktig aspekt av utvecklingsprocessen. Kulturen i ett samhälle formar i hög grad debatt och handling. Lokal kultur erbjuder också unika alternativ för lokalt baserad ekonomisk och annan utveckling utan att man behöver låna pengar. Lokala förståelse och tolkningar av ett samhälles historia återspeglar tidigare händelser som matas in i, och delvis drivs av kraven, känslorna och intressena hos dem i nuet.

Detta gör det avgörande för utövare av samhällsutveckling att överväga betydelsen av kultur i arbetet med att förbättra det lokala välbefinnandet. Genom att uppmärksamma och införliva unika kulturella värden, traditioner och relaterade faktorer kan mer effektiva utvecklingsinsatser uppnås.

Lokal kultur ger en känsla av identitet för landsbygdssamhällen och invånare. Denna identitet underlättar en gemensam förståelse, traditioner och värderingar, alla centrala för identifieringen av handlingsplaner för att förbättra välbefinnandet.

Kultur bidrar till att bygga en känsla av lokal identitet och solidaritet. Det påverkar det förtroende som landsbygdssamhällen har för att gå samman för att ta itu med specifika behov och problem.

Detta lokala engagemang bland invånarna, oavsett ekonomiska lån av pengar eller politiska förhållanden, kan fungera som ett värdefullt verktyg för att forma effektiviteten av utvecklingsalternativ och lokala åtgärder. Ett sådant engagemang, baserat på kultur och gemensam identitet, kan ses som ett potentiellt viktigt verktyg för att upprätthålla lokalförvaltning, utveckling och sociala förbättringsarbeten.

Att tillhandahålla en lokal koppling och kulturell grund för utveckling är viktigt. Människor kommer sannolikt att delta i och förbli engagerade i utvecklingsinsatser som de har en direkt koppling till. Utvecklingsinsatser som tar hänsyn till eller fokuserar på kultur ger en mekanism för att koppla lokala invånare till utvecklingsprocessen. Genom sådana insatser kan lokala invånare uppmuntra utveckling som bevarar eller främjar deras kultur.

Detta är särskilt viktigt i utvecklingsinsatser som strävar efter att locka fram lokalt deltagande, volontärarbete och samhällsåtgärder. För att förstå kulturens plats i utvecklingsprocessen är det viktigt att ta hänsyn till kulturens sociala grund, dess förhållande till interaktion och vilka typer av utveckling och lokala handlingar den kan bidra till.

Den lokala kulturens roll

Kulturbegreppet har många definitioner och tolkningar. I sociala sammanhang används det ofta brett för att representera hela livsstilar. Inkluderat i sådana sätt att leva är regler, värderingar och förväntade beteenden. På sin mest grundläggande nivå kan kultur ses som ett samhälles gemensamma produkter. Dessa produkter har en gemensam innebörd som ackumuleras över tiden och återspeglar också delade anknytningar mellan samhällets medlemmar.

Kultur kan ses som att den består av idéer, regler och materiella dimensioner. Idéer inkluderar sådana saker som värderingar, kunskap och erfarenhet som en kultur har. Värderingar är gemensamma idéer och föreställningar om vad som är moraliskt rätt eller fel, eller vad som är kulturellt önskvärt.

Sådana värderingar är abstrakta begrepp och bygger ofta på religion eller kultur genom att de speglar ideal och visioner om hur samhället ska vara. Sådana värderingar formar ofta förväntat beteende och regler. Dessa regler är vedertagna sätt att göra saker och representerar riktlinjer för hur människor ska uppföra sig och hur de ska agera mot andra.

Värderingar och regler tas ofta för givna och antas spegla en gemensam förståelse. Båda har dock ett direkt ursprung och utvecklats som svar på konflikter eller behov. Kärnan i sådana värderingar och normer är en process av interaktion som ledde till deras uppkomst och acceptans. Denna process formar individers handlingar och sociala system inom deras samhällen.

Kultur ger tillhörighet och en arena där invånarna kan göra skillnad. Samtidigt bidrar kulturen till utestängande praktiker och har setts som ett drag på utvecklingsarbetet. Oavsett vilket är det tydligt att kultur spelar en avgörande roll i det lokala samhällets agerande.

Tillämpad användning av kultur i utveckling

Inkluderandet av kultur i gemenskaps- och ekonomiska utvecklingsmodeller som tex. kreditkort kan ta många skepnader och former. Kultur kan stå i centrum. Inkluderat skulle vara turism och andra insatser som till stor del fokuserar på främjande, bevarande eller förbättring av lokala eller regionala kulturer.

Kultur kan också vara en faktor som måste åtgärdas för att avgöra dess inverkan på nya eller befintliga utvecklingsprogram (resursförvaltning, miljöskydd). När man står inför utveckling beror de program som samhällen är villiga att acceptera och anamma sannolikt till stor del av kulturella faktorer. Det är därför viktigt att problem och potentiella lösningar definieras på ett sätt som överensstämmer med den lokala kulturen.

Kultur som utvecklingsfokus

Regional eller lokal kultur kan tjäna som grund för utveckling. Sådana ansträngningar kan tjäna till att främja den lokala identiteten, regionala språk och minoritetskulturer. Insatser kan fokusera på att bevara eller främja en kultur, men kan också använda kultur för att mobilisera lokalbefolkningen.

Exempel på kulturvård eller insatser som enbart fokuserar på en kultur ses ofta i relation till turism och naturvårdsinsatser. Inkluderat är renovering av byar (arkitektonisk rehabilitering, etc.), belysa det arkitektoniska arvet i ett område (restaurering av historiska platser för att tjäna som en samlingspunkt för turister), kulturella platser (lokala kulturarv, traditionella kulturevenemang), traditionellt hantverk och konstnärligt färdigheter (utveckling av industri och sysselsättning baserad på produktion av föremål som är symboliska för den lokala kulturen), och kulturbaserad underhållning och kulturell spridning (organisering av kulturaktiviteter, festivaler, permanenta utställningar).

Lika viktigt är kulturens miljöaspekter, där traditionell användning av naturresurser eller evenemang symboliserar lokala kulturella band till miljöprocesser (solståndsfestivaler, skördefester, jordbrukets framstegsdagar).

Dessa insatser tjänar som grund för utveckling, men tjänar också till att upprätthålla kulturella traditioner och levnadssätt. Dessutom framhäver sådana former av utveckling vikten av landsbygdskulturer och identifierar deras roll i att forma samhället i stort.

Slutligen, genom sådan utveckling, förstärks gemenskaps- och kulturidentiteter och kollektiva identiteter stärks. Sådan interaktion kan leda till ett förbättrat tillstånd av gemenskap och socialt välbefinnande.

Kultur och territoriell utveckling

Det hävdas av vissa att utveckling tydligt bör fokusera på specifika sektorer av ekonomin, medan andra hävdar att landsbygdsutveckling bör vara mer skräddarsydd för landsbygdens unika kulturella egenskaper och lyfta fram deras territoriella inslag även om det krävs ett lån.

Dessa sektoriella tillvägagångssätt har varit centrala för den mesta ”uppifrån” styrda eller regeringsledda utvecklingen. Sektorsprogram har dock fått kritik. Sådana program ses ofta som för breda i omfattning och tillämpning för att ta hänsyn till landsbygdens mångfald och unika behov.

Som svar på sådana förhållanden har en övergång från sektoriell till territoriell landsbygdsutvecklingspolitik föreslagits. I en sådan politik har social sammanhållning och övergripande planering inkluderats. Territoriella tillvägagångssätt är bäst lämpade för att möta de unika och komplexa förhållanden som finns på landsbygden. Den lokala kulturen är en del av denna senare utvecklingsmodell. Som ett resultat av detta ägnas ökad uppmärksamhet åt lokal nivå och metoder som fokuserar på kultur, territorium, lokal mångfald och optimering av lokala resurser.

Territoriella tillvägagångssätt syftar till att förstärka de särskilda styrkorna hos en landsbygdsort genom att utveckla potentialen hos lokala resurser som individer, företag och samhällen. Sådana perspektiv tenderar att innefatta ett erkännande av den totala miljö i vilken lokal landsbygdsutveckling verkar. Sådana metoder försöker ta itu med det ömsesidiga beroendet mellan människor, miljö och samhällen inom en ort. Att förbättra eller fokusera på lokal kultur tjänar denna process.

Slutsats och konsekvenser

Uppfattningarna om landsbygds- och stadsområden, deras ekonomiska baser och medel för deras utveckling kommer att behöva beaktas närmare i framtida politiska ansträngningar. Detta gäller särskilt när man beaktar landsbygdens förändrade karaktär och mångfalden av samhällen där.

Lokal kultur spelar en central roll för att forma samhällsutveckling, lokal karaktär och svar på behov. Att fortsätta att ignorera kulturens kritiska roll kommer att begränsa utvecklingsinsatser, vilket gör dem inte mycket mer än kortsiktiga lösningar för endemiska landsbygdsproblem.

Sambandet mellan kultur och samhällsutveckling är stort. Detta viktiga förhållande tilldelas dock sällan en betydande roll i utformningen av utvecklingsinsatser. Att använda ett ömsesidigt förhållningssätt till samhällsutveckling ger möjligheter att införliva insikter om kulturens roll och plats.

Vidare innebär det att konceptualisera utveckling för att belysa vikten av att etablera och förstärka sociala relationer. Att anpassa sådan utveckling till kulturellt främjande och kulturbevarande kan fungera som ett verktyg för framgångsrik utveckling. Att fokusera på att urholka solidaritet eller kultur skulle dessutom ge insikt i bristen på framsteg eller förekomsten av hinder som hindrar befintliga utvecklingsinsatser.

Framtida beslut kommer att behöva fattas om vilka typer av utvecklingsaktiviteter som bedrivs. I detta ljus tycks territoriella perspektiv som fokuserar på lokala kulturer och deras attribut ge ett mer omfattande tillvägagångssätt än de som fokuserar på specialiserade ekonomiska sektorer.

Den lokala kulturen är en grundläggande del av samhällslivet som formar den unika karaktären, behoven och möjligheterna för enskilda landsbygdsområden. Det skiljer faktiskt samhällen åt, vilket gör policyer och program i stort sett irrelevanta för alla.

Kultur och anknytning till den kan användas som en motiverande faktor för att motarbeta ”antilokal utveckling”-aktiviteter som extra lokal utveckling och exploatering. Att använda kultur för att motivera samhällsmedlemmar kan fungera som ett verktyg för beslutsfattare och andra som är intresserade av att uppmuntra utveckling på lokal nivå.

Kultur kan ses som att presentera både medel och mål för utveckling. Till stor del är det genom att betona rikedomen och mångfalden i deras kulturarv som landsbygden kommer att kunna utveckla de aktiviteter som förbättrar socialt och ekonomiskt välbefinnande utan snabba lån.

Samhällen och specialister på landsbygdsutveckling kommer att behöva förstå och lära sig att dra nytta av styrkorna med gemenskapssolidaritet och kultur.