Varför är lokal kunskap viktigt?

Lokal kunskap är humankapitalet för både stads- och landsbygdsfolk. Det är den främsta tillgången de investerar i kampen för överlevnad, för att producera mat, ge skydd eller få kontroll över sina egna liv.

Betydande bidrag till global kunskap har kommit från lokalbefolkningen, till exempel för human- och veterinärmedicin. Lokalkunskapen utvecklas och anpassas kontinuerligt till en successivt föränderlig miljö. Den går i arv från generation till generation och är nära sammanvävd med människors kulturella värderingar.

I den framväxande globala kunskapsekonomin är ett lands förmåga att bygga och mobilisera kunskapskapital lika viktigt för en hållbar utveckling som tillgången på fysiskt och finansiellt kapital. Den grundläggande komponenten i ett lands kunskapssystem är dess lokala kunskap. Detta omfattar färdigheter, erfarenheter och insikter hos människor, som tillämpas för att upprätthålla eller förbättra deras försörjning.

Idag riskerar många lokala kunskapssystem att dö ut. Detta beror på att globala naturliga miljöer snabbt förändras, och det sker snabba ekonomiska, politiska och kulturella förändringar.

Praxis försvinner när de är olämpliga, inför nya utmaningar eller för att de anpassar sig för långsamt. Men många metoder försvinner på grund av intrång av främmande teknologier, eller utvecklingskoncept, som lovar kortsiktiga vinster eller lösningar på problem.

Tragedin med det förestående försvinnandet av lokal kunskap är mest uppenbar för dem som har utvecklats och försörjer sig på den.

Dessutom kan konsekvenserna för andra också vara skadliga när färdigheter, teknologier, artefakter, problemlösningsstrategier och expertis går förlorade.

Lokalkännedom är en del av människors liv. Särskilt de fattiga är nästan helt beroende av sina försörjningsmöjligheter på specifika färdigheter och kunskaper som är nödvändiga för deras överlevnad.

För utvecklingsprocessen är lokal kunskap därför av särskild relevans för följande sektorer och strategier:

• Jordbruk, kunskap relaterad till val av grödor, samodling, planteringstider.
• Djurhållning och etnisk veterinärmedicin, kunskap om avelsstrategier, boskapsegenskaper och krav, växtanvändning för att behandla vanliga sjukdomar.
• Användning och förvaltning av naturresurser, kunskap om markens bördighetsförvaltning, hållbar förvaltning av vilda arter.
• Hälsovård, kunskap om växtegenskaper för medicinska ändamål.
• Samhällsutveckling, gemensam eller delad kunskap ger länkar mellan medlemmar i samhället och generationer.
• Fattigdomsbekämpning, kunskap om överlevnadsstrategier baserade på lokala resurser.

Konventionella tillvägagångssätt innebär att utvecklingsprocesser alltid kräver en tekniköverföring från platser som upplevs vara mer avancerade. Denna praxis har ofta lett till att man förbiser potentialen hos lokala erfarenheter och praxis.

Lokal kunskap är relevant på tre nivåer i utvecklingsprocessen

Självklart är det viktigast för män och kvinnor, gamla som unga, i det lokala samhället där bärarna av sådan kunskap lever och producerar.

Utvecklingsagenter (regeringar, välgörenhetsorganisationer, lokala ledare och initiativ från den privata sektorn) måste erkänna, värdera och uppskatta lokal kunskap i sin interaktion med de lokala samhällena. De måste förstå exakt vad det är innan det införlivas i deras tillvägagångssätt. De måste också kritiskt validera det mot användbarheten av deras avsedda mål.

Slutligen är lokal kunskap en del av global kunskap. I detta sammanhang har det ett värde och relevans i sig. Lokal kunskap kan bevaras, överföras eller antas och anpassas någon annanstans.

Det är dock viktigt att betona att lokal kunskap inte är exklusiv eller nödvändigtvis tillräcklig för att hantera de utmaningar som människor står inför idag. Mycket bevis visar att lokala aktörer söker information och koncept var de än kan i sina ansträngningar att lösa sina problem och uppnå sina mål.

För personer involverade i forsknings- och utvecklingsprocesser, med lokala samhällen, är det viktigt att se lokal kunskap som en komponent i ett mer komplext innovationssystem.

Därför är en grundlig analys av befintliga informations- och kunskapskällor ett viktigt steg i alla forsknings- eller utvecklingsprojekt. Dessa källor kan till sin natur vara formella och informella.

Till exempel kan samhällsgrupper som är involverade i liknande jordbruksmetoder vara en informell källa till lokal kunskap. Regionala, eller nationella, förlängnings- eller forskningscentra skulle vara en formell kunskapskälla.

I detta sammanhang är det viktigt att överväga privata tjänsteleverantörer, såsom lokala fröhandlare, eftersom de blir allt viktigare som kunskapsleverantörer.

Huvudpunkter

Lokal kunskap utvecklas över tid av människor som bor i ett visst samhälle och utvecklas kontinuerligt.

Kunskapssystem är dynamiska, människor anpassar sig till förändringar i sin omgivning och absorberar och tillgodogör sig idéer från en mängd olika källor.

Kunskap och tillgång till kunskap sprids inte jämnt i en gemenskap eller mellan samhällen; människor har olika mål, intressen, uppfattningar, övertygelser och tillgång till information och resurser.

Vilken typ av kunskap människor har är relaterad till deras ålder, kön, yrke, arbetsfördelning inom familjen, företaget eller samhället, socioekonomiska status, deras erfarenhet, miljö, historia.

Lokal kunskap är landsbygds- och stadsbefolkningens mänskliga kapital, det är den huvudsakliga tillgången de investerar i kampen för överlevnad, för att producera mat, ge skydd eller få kontroll över sina egna liv, och

För dem som är involverade i forsknings- och utvecklingsprocesser, med lokala samhällen, är det viktigt att se lokal kunskap som en komponent i ett mer komplext innovationssystem.