VÄLKOMMEN  till GLIMMEBODAGÅRDEN: 

 

 

 

 

 

ÅTER TILL AKTUELLT.

 

 

 

GLIMMEBODAGÅRDEN

 

Vägbeskrivning: Norr om Brösarp, vägen Ystad-Kristianstad. Avtagsväg Hörröd. Följ vägen. Strax före N.Björstorp på vänster sida. Skyltat.
Visning: Öppet enligt programbladet eller efter överenskommelse med Karin Bringert 0705-560921 eller Hans Nilsson 0414-73166.
Glimmebodagården förklarades som byggnadsminne den 6 maj 1993.

 

 

      
 
Glimmebodagruppen 2014 består av: Hans Nilsson sammankallande och säkerhetsansvarig , Karin Bringert kassör, Britt-Marie Persson sekreterare, Henny Johansson, Signe Karlsson, Henry Karlsson byggnadsansvarig, Bertil Lundvist och Bodil Nilsson.
 
Valda sockenombud för Brösarps socken vid årsmötet 2013: Inga Lundqvist tel: 0414-73414 och Sven Plavén tel: 0414-73457.
 
INLEDNING - HISTORIK:
I en grönskande bäckravin ovanför Brösarps backar på gränsen till Kongsoran ligger gården Glimmeboda, fordom betecknad "Utsockne Frälse Gathus, Glimmeboda nr 1". Gården upptäcktes av kulturhistorikerna redan vid den s k Alboinventeringen på 1920-talet och Glimmeboda undersöktes och uppmättes av Gotthard Gustafsson 1928.
Men gården ligger vid sidan om allfartsvägen och blev inte uppmärksammad på allvar förrän 1959, då siste ägaren, Anna Nilsson avled. Den ålderdomliga gården skulle nu utbjudas på auktion, men inför utsikten att Glimmeboda förvandlades till sommarstuga eller kafè blev det oro bland intendenter och antikvarier, som i all hast plockade fram Gustafssons uppmätning från 1928. Man konstaterade att gården i väsentliga delar förblivit oberörd av den nya tiden och att dess gamla inventarier med traditioner på platsen från 1700- och 1800-talet fanns kvar. Här låg ett stycke allmogemiljö från självhushållningens tid, sliten visserligen, men fullt möjlig att rekonstruera, med gård, trädgård, inägor och hägnader. Hemmanet Glimmeboda var dessutom som en del av Brösarps norra backar inte bara ett kulturminne utan i lika hög grad ett naturvårdsobjekt. Gårdens räddare blev därför Domänverket, som kunde inköpa fastigheten för särskilda fondmedel avsedda för skyddsvärda naturpartier. Vården och underhållet överläts till Skånes hembygdsförbund och ett iordningställande av fastigheten igångsattes i intim samverkan mellan förbundet, fornminnesföreningen på Österlen och revirförvaltningen. Tack vare anslag från Kungafonden och bidrag från Christinehofs fideikomiss genomfördes en yttre restaurering under 1962.
 

Glimmeboda var ursprungligen ett skogvaktartorp till Glimminge skog, vilket var en del av den s k Kongsoran, som Axel Rosencrantz på Glimmingehus förvärvade 1624. Förvärvet av detta hemman så långt från huvudgården Glimmingehus kan förvåna men förklaras väl i första hand med slättbygdens behov av virke. Glimmeboda tjänstgjorde också - i varje fall vid början av 1800-talet - såsom betesmark för de stora kreatursbesättningarna på Glimminge och Örup. Uppgifter finns om att kreatur i maj månad drevs upp från Örup i Benestad till Glimmeboda, en väg på drygt fyra mil, som med ökens takt bör ha tagit åtskilliga dagar i anspråk. Brösarps backar gav tydligen ett så gott försommarbete att skogvaktartorpet vid Glimminge skog fick tjäna som fäbod för ladugårdarna på Österslätt. "Hafwa något utsäde och vacker boke-plantering" är lantmätaren Gillbergs markbeskrivning av Rosencrantz torp i Brösarp 1767.

Huvudgården, Glimmingehus, blev 1713 reducerad till kronan. Sannolikt var detta anledningen till att Holger Mogensen Rosencrantz samma år till förmån för sin brorson Holger Andersson instiftade fideikomisset "Glimminge Strögods" (Fideikomiss, är enegendom som inte kan säljas utan måste gå i arv), bestående av diverse utsocknes frälsehemman, däribland "Glimminge frälse" med torpet Glimmeboda i Brösarp. Godsets fideikommissnatur upphävdes 1831, eftersom det då inte längre fanns någon enligt stiftelsebrevet godkänd innehavare, och Kungl. Majt förklarade att närmaste arvinge till godset var avlidna Ulrika Lovisa Piper och hennes arvingar.

Så kom det sig att det forna fideikomisset och skogvaktartorpet, frälsegatehuset Glimmeboda 1841 inköptes på auktion av änkan Anna Nilsdotter. Frälse är ett nordiskt begrepp: Hennes man, frälsetorparen Jöran Andersson och före honom dennes fader, Anders Jönsson, hade tidigare brukat gården. Anna Nilsdotter  fick inte länge njuta av fri och egen grund. Hon avled 1844 och efterlämnade två omyndiga barn, sonen Nils och dottern Elsa. Sonen Nils Göransson brukade gården tillsammans med sin hustru Hanna Olsson, fram till 1913, då Nils 81 år gammal överlät gården till dottern Anna, vilket skedde genom ett formellt köp. Angiven köpeskilling, 8700 kronor angavs vara gottgjord "på så sätt att köparen som under hela sin arbetstid varet hos oss och ej utfått någon kontant ersättning härför så varder densamma härmed kvitterad". Samtidigt med köpet skrevs ett "Undantagskontrakt", som skulle försäkra de gamla en tryggad ålderdom i hemmet. Föräldrarna avled samma år kontraktet skrevs. Anna Nilsson levde på Glimmeboda fram till sin död, 90 år gammal, 1959.

BONINGSLÄNGAN under 1900-talet:

När Anna Nilsson tog över Glimmeboda efter föräldrarnas död 1913 började en ny epok i gårdens historia. Hon möblerade om i boningslängan och gjorde en hel del nyanskaffningar av möbler. Därtill lät hon måla om och tapetsera ett flertal rum. Enligt släktingarna lär det ha skett flera ommöbleringar innan Anna Nilsson kom fram till vad hon själv upplevde som en trivsam miljö.

Arbetet på gården fortsatte i samma, något ålderdomliga, form som på föräldrarnas tid. Som hjälp hade hon en dräng och en äldre piga. Men det förefaller ha varit svårt för henne att orka med den stora arbetsbördan. Kristid och ökade kostnader krävde hårt arbete och en god organisation. Även åldern tog ut sin rätt. 1923, när Anna var i 60-årsåldern, lät hon därför arrendera ut gården.

Fördelningen av utrymmena i boningslängan blev naturligtvis annorlunda när arrendatorn flyttade in. Den nya familjen fick pigkammaren, spiskammaren och sterset till att bo i. Eldstad och bakugn delades av de båda hushållen.

Den stora bakugnen var i början av 1930-talet illa åtgången efter mångårig användning. Hela illaren, som murstocken kallades, var uppförd i gråsten och kalkbruk. Den revs i mitten på 1930-talet, vilket medförde stora förändringar. Ny murstock med bakugn och tvättgryta inrymdes nämligen i den forna pigkammaren och spiskammaren. Ett dåtida modernt brygghus var ett faktum! Sterset omvandlades till kök och fick en särskild köksspis i järn. Avlopp för diskvatten och liknande fanns redan tidigare i form av ett hål genom väggen nära dörren ut mot brunnen. Dörrarna mellan sterset och illaren respektive stugan och illaren flyttades. Det utrymme, som illaren tagit blev en helt ny liten kammare. Istället för sättugnen, som värmt upp stugan satte man in en kamin.

För Anna Nilssons del innebar allt detta ganska stora förändringar. Hon flyttade in i lilla stugan. Där stod köksspisen. Rummet kom att fungera både som dagligrum, kök och sovrum. Köket användes närmast som spiskammare. Hörnrummet (huset kallat) utnyttjades som kistkammare. På sommaren fungerade det också som finrum.

När närmaste grannen, Anders Lindgren, 1934 tog över arrendet, fick Anna Nilsson åter igen hela boningslängan för sig själv. Där levde hon ett enkelt och tillbakadraget liv, fortsatte att använda de möbler och andra föremål, som sedan länge funnits på gården.

I samband med en invändig restaurering av boningslängan år 1979 återfick rummen något av prägeln från tiden kring första världskriget. I både stugan och "hused" dominerar nu de mörka tapeterna. Ursprungligen var väggarna vitkalkade även här, stugan därefter i ljust brunt med en mörkare, ca 35 cm hög bård längst ned.

Både tapeter och "stilmöbler" berättar om det hem, som Anna Nilsson skapade. Men här som på andra ställen blandades gammalt och nytt och kanske var traditionen starkare i Glimmebodahemmet än vad som vanligen var fallet. Här står klädeskistan med årtalet 1796 eller skåpet, målat 1794. Det stora stenbordet i sterset användes en gång som matbord och stod då i stugan. Skivan är gjord i Komstadflis (kalksten) och bär årtalet 1865. 

GÅRDSBESKRIVNING: 

Gården är typisk för de olika byggnadssätt som utvecklats i norra Albo. Korsvirke, gråstensväggar och brädklädda väggar (lining). De äldsta delarna av boningslängan är från slutet av 1700-talet. Gården är en fyrlängad anläggning, uppförd på den ganska branta sluttningen ned mot en bäck.

Gården är sammanbyggd i vinkel med stugan i den östra längan, som innehåller Lillstuga med särskilt kök, häst och kostall. I norr och väster sträcker sig loglängan som enligt uppgift ombyggdes 1865 med massiva ytterväggar av sten, medan väggarna inåt gården är uppförda av klent furukorsvirke. Gårdens väggar o övrigt består av ekekorsvirke med fotträ på stensockel. Fackfyllningen har varit råsten och kline, i några fall även båle, vilket är liggande träplankor med råsten emellan, alltså en blandteknik typiskt för detta övergångsområde mellan skog och slätt. Gårdsplanen är stensatt, omsluten av korsvirkesväggar och med en utblick mot den porlande bäcken.

 

När man kommer in genom porten och tar ett högervarv fanns uppritat 1928 först loggolv, loge, bränneshus, huggehus, piekammare, spiskammare, sters (förstuga) och skorsten med utskjutande bagarugn, stugan med sättugn och kistehus. Stugan fungerade också som allrum där säng, bänk och matbord stod. I huset som nästa rum kallades stod också kistorna där man förvarade gårdens hemvävda textilier. Ännu idag står dessa kvar att betraktas av besökare. Lilla stugan, kök, drängkammare, häststall, kostall med brunn, loggolv, loge, och loggolv. Detta ändrades på 1930 talet till en mera praktisk fördelning. Den stora bakugnen revs. En ny murstock med ny bakugn och tvättgryta kom på plats i den forna pigkammaren och spiskammaren. Sterset blev omvandlat till kök med köksspis i järn. Utrymmet där den gamla illaren (murstocken) hade stått blev en ny kammare. En kamin ersatte sättugnen. 

 

 

 

 

 

 

 

UR GLIMMENBODA PAPPER:

När auktionsdagen för Glimmeboda nalkades på våren 1960, var det uppenbart, att där inom de anspråkslösa murarna gömdes en nästan förbryllande mängd av ting, bland dem åtskilliga åldriga och bräckliga, som förvånande väl bevarats. Man fick ofrånkomligen känslan av, att de som bott där, varit "varetana", aktsamma och hushållssamma - men varifrån dessa många i vår tid ej vanliga, kanske lite luxuösa glas- och porslinspjäser? Källa Runo Löwenmo: Naturen vid Glimmeboda 1992.

Mer material om gården finns i föreningens arkiv.

 
Hembygdsföreningen köper Glimmebodagården:
Efter flera års diskussioner mellan Sveaskog Förvaltnings AB och Albo Härads Hembygdsförening har överenskommelse och köpeavtal upprättats, som innebär följande:
Köpeavtalet undertecknades den 19 respektive 21/2 2013 av parterna.
Albo Härads Hembygdsförening köper den mark där byggnaderna som tillhör Glimmebodagården är belägna för 200 tusen kronor. Köpesumman är erlagd. Glimmebodagruppen har genom sitt stora engagemang sparat ihop till oförutsedda utgifter för gården. Detta var en oförutsedd men önskad utgift, varför gruppen hjälper föreningen att finansiera köpeskillingen.
Byggnaderna på marken (Glimmebodagården), skänks av Sveaskog till hembygdsföreningen. 
Avstyckning skall ske snarast. Handlingar är inlämnade till Lantmäteriet i YSTAD. Kostnader för avstyckning och lagfart betalas av föreningen.
Efter avstyckning kommer lagfart att sökas av Albo Härads Hembygdsförening.
Vi alla inom Albo Härads Hembygdsförening känner en stor tillfredsställelse över förvärvet av Glimmebodagården. Vi har tillsammans med Sveaskog tryggat Glimmebodagården som hembygdsgård i Albo Härad till glädje för många. Vi har också genom detta fått resultat och motivation för Glimmebodagruppen som sedan 1990 förvaltat gården för hembygdsföreningen att fortsätta sitt värdefulla arbete.
Sveaskog har dessutom givit löfte om att mark för fortsatt odling av råg, bovete och lin även i fortsättningen skall kunna ske.
Styrelsen för Albo Härads Hembygdsförening var enig i beslutet om köp av Glimmebodagården.
Ett köp - en händelse som inte många trodde var genomförbar när jag tog upp vikten av att äga gården vid ett styrelsemöte för 5 år sedan. Anledningen var inte bara ägandet och därmed bevarande av gården för kommande generationer,utan oerhört viktigt för att motivera genomförda och kommande insatser av Glimmebodagruppen och Hembygdsföreningen.
 
Kenneth Olsson Ordförande. 
 
Bekräftelse till Lantmäteriet i Ystad skickades den 15 mars 2013, från Albo Härads Hembygdsförening.
 
 
 
Den 8 juli 2013 mättes tomten upp till Glimmebodagården av Lantmäteriet. Efter detta återstår registrering och lagfart.
 
Efter några behov av kompletteringshandlingar fick föreningen igår den 13 december lagfartsbevis daterat den 29/11 2013. Den 14 december 2013 har STORT TACK riktats till Sveaskog med Marianne Lundh i spetsen för deras välvilja att hitta lösning som innebär att hembygdsföreningen nu äger gården och därmed möjliggjort ett bevarande till kommande generationer.
 
 

Händelser på Glimmebodagården:

Hans Nilsson, Bonaröd har förmedlat bilder från rågskörden på sin gård i slutet av juli 2014. Hans med hjälp av sin bror och dennes familj har gjort det möjligt för oss att följa skörden på gammaldags vis.

   

Hästen har ersatts med traktor till den gamla självbindaren.                              Även om kärvarna är bundna är det mycket arbete med att samla ihop skörden.

   

Arbetet pågår parallellt och när allt är klart återstår själva tröskningen som innebär att kärnan skiljs från strået.

 

Årets sådd av linfrö gjordes på Glimmebodagården den 29 april 2014. Bilder förmedlade av Hans Nilsson.

   

Glimmebodagruppen sår varje år ett stycke linfrö som sen genomgår alla dess moment till färdigt garn och alster på gården. Ett ganska unikt kulturarbete som uppskattas av många besökare och deltagare. Måndagen den 7 juli och tisdagen den 8 juli klockan 10.00-15.00 är det brydegille dit alla är välkomna. Söndagen den 27 juli klockan 13.00-16.00 är det linberedning där alla får prova de olika momenten.

   

En bild på linfröet.                                    Sådden förbereds noga och är mycket speciell. På bilderna används en gammal frösåmaskin. Alla hjälper till. Så småningom får vi se detta lilla linfrö i vacker blomning före skörden.

 

Bilder från Påskfirandet på Glimmebodagården 2014.

   

   

   

    

 

 

Vårdplan 2014 innebär:

Norra längan, södra takfallet innergården. Rivning av befintligt vasstak. Omtäckning med råghalm. Ett sti om c:a 5-6 löpmeter mot väster i anslutning till stiet över porten. Taket binds med hassel/pilerafter och pilevidjor. Taket skärs ner på traditionellt vis. Ryggning med blötad löspressad råghalm alt. rivningshalm i anslutning till nytäckningen. Byte av uttjänta ryggträn. Nya ryggaträn är av ek med genomgående käpp av hassel. Justering av övrig skadad ryggning. Justering/uppklappning av takskägget på samtliga byggnader. 

   

Rivningen påbörjad den 7 april.                                                               Taktäckningen påbörjad den 8 april.

  

Ryggning från utsidan.                   Det nylagda stiet halmtak. Bilderna tagna 2014-05-05.

 
 

Under januari månad 2014 bröts ett golv upp på Glimmebodagården där det hade upptäckts ett begränsat angrepp av hussvamp. Åtgärderna godkända av Länsstyrelsen.

Vid möte med byggnadsantikvarie under gårdagen den 5 februari beslöts att saneringen skall fortsätta och provisoriskt golv läggas tills vidare. Eventuellt kommer stensättning av golvet att ske som det var en gång när illaren fanns här och bagarugnen fanns i direkt anslutning. 

   

 

 
GLIMMEBODAGÅRDEN:
 
Stenen på bilden till vänster har hittats vid grävningar i närheten av Glimmeboda under hösten 2010. Hur den kommit dit eller varför vet ingen, men detta kan vara en så kallad väghållningssten som utav någon anledning flyttats. Tack vare uppmärksamma människor togs stenen tillvara och är nu åter i Glimmeboda och kan ses på innergården. Det vi vet om väghållningsstenar är följande:
Väghållningsstenar är markeringar av varierande utformning som förr stod uppställda utmed allmänna vägar och visade den vägsträcka som markägaren var skyldig att hålla i farbart skick. Redan på medeltiden hade bönderna och jordägare olika väglotter att sköta. År 1628 fick det nyinrättade Lantmäteriet uppgiften att göra längder för så kallade väglottsindelningar. I dessa delningslängder förtecknades den aktuella vägsträckan, som skulle underhållas av markägaren. Vägavsnitten markerades med väghållningsstenar. Vägmarkeringarna utformades efter markägarens smak. Vanligen förekom gårdsnamn eller ägareinitialer, uppgift om gårdens storlek i mantal samt en pil som markerar åt vilket håll underhållet sträcker sig. Att jordägaren skötte sin plikt kontrollerades årligen genom vägsyner. Bönder som inte gjorde ett fullgott arbete fick protokollförda anmärkningar.
År 1891 fick Sverige sin första väglag som trädde i kraft 1895, där stadgades för första gången om väghållningsstenar. Enligt den nya lagen blev de nyinrättade väghållningsdistrikten ansvariga för väghållningen. I 30§ heter det angående väghållningsstenar: " Vid ändpunkterna af hvarje till underhåll indeladt vägstycke skola väghållaren anbringa tydliga märken, angifvande den fastighet, som har vägstyckets underhåll sig ålagdt."
Den nya väglagen innebar att många fastighetsägare tillkom, därför fick man göra om all vägdelning och väglotternas andel ökade från c:a 258 000 till 352 000.
 
 
 
 

 

Sidan senast ändrad 2015-01-14.

 

 

 

ÅTER TILL INLEDNINGEN